Nossan flyttar

Så idag var dagen kommen då det var Nossans tur att flytta. Den absolut svåraste att skiljas från då hon bott här lite längre. Kan ju säga att vi var nog lite sorgsna här allihop och jag får allt lite tårar i ögonen nu när jag skriver bloggen. Vi kommer att sakna det lilla bustrollet. Men det kändes bra att lämna över henne till Maries och Henriks trygga kärleksfulla famnar. Nossan hade sovit nästan hela vägen hem och allt hade gått bra. Hon har funnit sig väl tillrätta och redan hittat sin favoritplats i soffan. Här hemma råder en avslagen tyst stämning.Ingen fart i hundarna alls och Caspian är lite vilsekommen utan sin trogne vapendragare.

Mickan ville inte vara hemma när hon skulle åka utan sa ett eget förväl och åkte en iväg.

Måste lägga till ett litet Ps. Under tiden jag suttit och skrivit blogg har hundarna varit ute och Caspian går och lullar rundor lite ser lite vilsekommen ut vad gör mamma Tindra springer in och hämtar hans ben på Mickans rum springer ut och lägger vid hans fötter. Hon som är bentokig och inte brukar vilja dela med sig av såna läckerheter.